Håkan Månsson

Gifte och barn

Gift

Maria Toresdotter. Född 1683 i Hälleberga (H).
Död i Fröneskruv 1770-01-21 i Hälleberga (H). [Hälleberga Döda CI:1, GID 59.27.72700]
Utan tvivel föddes Maria i Hälleberga socken, men något absolut binande bevis finnes icke. Det borde ha varit 1683 hon kom till jorden och föräldrarna var - enligt Kalmar läns bevillningslängder 1670 och 1671 - bonden Thore och hans hustru på 1/4 mtl Fröneskruv Södergård. Det var otivelaktigt på denna gård hon föddes.

Senast 1712 trädde Maria i äktenskap med en man, som hette Håkan Månsson och som senast vid denna tid blev bonde på gården efter Marias fader. Minst fem barn skänkte hon livet. Ett av dessa hade hon sorgen se tidigt gå bort.
Våren eller sommaren 1742 eller kanske något tidigare blev Maria änka. Hon övertog nu gårdsbruket. Om barnen kan nämnas, att Ingrid 1748 blev gift till Kalmar samt att Elin och Susanna före 1754 to tjänst som pigor.
1751 lämnade Maria gårdsbruket till sonen, som detta år trädde i gifte. Hos honom bodde hon sedan till sin död.
Först i januari månad 1770 följde Maria sin make i graven. Hon avled avav bröstsjuka troligen 87 år gammal.

Sven Håkansson. Bonde.
Född 1726 i Hälleberga (H).
Död 1792-05-03 i Hälleberga (H). [Hälleberga CII:1, GID 59.32.17000]
Dödsorsak: bröstsjuka.
Enligt Hälleberga församlings husförhörslängder föddes Sven 1726. Då hans moder enligt församlingens kyrkoräkenskaper kyrkotogs den 29 april 1726 måste ha ha kommit till jorden någon tid dessförinnan. Fadern var enligt samma källa bonde på 1/4 mtl Fröneskruv Södergård i Hälleberga socken. Sven hade fyra kända syskon. Otvivelaktigt var Sven född på fjärdingen Fröneskruv Södergård, där han växte upp. På gården förlorade han senast sommaren 1742 sin fader. Modern tog nu hand om gårdsbruket, som Sven i sin tur övertog 1751.

Den 13 oktober 1751 vigdes den 25-årige Sven i Hälleberga socken vid den 19-åriga Annicka Nilsdotter, som han nu förde till fädernegården, där hon under årens lopp skänkte honom tio barn. Fem av dessa gick bort vid späd ålder eller vid unga år. Någon tid innan det näst yngsta barnet föddes, avled Svens mor, som under alla dessa år bott hos honom på Fröneskruv Södergård.

När Sven föddes, satt mössorna vid makten. Vårt land, som under Karl den XII:s krig blivit hårt pressat, återhämtade sig ganska raskt. 1738, Sven var då omkring 12 år gammal, lyckades det av krigisk mentalitet präglade hattpartiet med hjälp av utländsk guld tilltvinga sig makten. 1741 utbröt krig med Ryssland, vilket rasade till 1743. Det kostade vårt land mycket, inte minst i penningar. Ett nytt krig bröt ut 1757 och varade till 1762. Även detta blev dyrbart. Krigen samt det dyrbara sätt, som hattpartiet uppmuntrade näringarna - genom tillverkningspremier och lån - medförde en inflation, som 1762 nådde botten. Ännu tre år satt emellertid partiet kvar vid makten, men sedan var det åter mössornas tur att göra sig gällande. Även de kom till styret med hjälp av utländskt guld. Nu stoppades tillverkningspremier och lån, och de gamla lånen drevs in. Många företag måste slå igen och arbetslöshet uppstod. Åtgärderna medförde emellertid att penningen började stiga i värde, vilket medförde köpstrejk, som i sin tur orsakade nya arbetsinställelser och ny arbetslöshet. Denna köpstrejk drabbade även bönderna, som när de for till städerna med sina varor mången gång inte fick sälja någonting utan nödgades återvända med fulla lass. Mången bonde fick därför gå från gård och grund. Efter flera ombyten vid makten gjorde Gustav III en augustidag 1772 sin första statsvälvning. Fyra år senare sanerades de ekonomiska förhållandena.

Det var dock inte bara ekonomiska svårigheter som Sven hade att kämpa, utan han måste också brottas med missväxt och hungersnöd. Svåra epidemier drog även fram genom landet under hans tid.

Den svåraste hungerperioden var utan tvivel vintern 1783 - 1784, då det gick så långt, att människorna måste äta upp halmtaken på sina byggnader. Vintern 1788 - 1789, Sven var då omkring 62 år gammal, var den kallaste vinter, som förekommit i vårt land, alltifrån det väderlekstjänsten i mitten av 1700-talet började sin verksamhet och allt intill våra dagar.

Om Svens barn kan nämnas, att Ingrid gifte sig med bonden Olov Jacobsson på en av Fröneskruvs Mellangårdar, att Elin gifte sig med bonden Måns Jonsson på en annan av dessa gårdar samt att Nils och Johannes lämnade hemmet senast 1792.

Den 30 maj 1792 gick Sven ur tiden. Han avled på Fröneskruv Södergård. Hans dödsnotis finns på två ställen i Hälleberga församlings död- och begravningsbok. Enligt den ena uppgiften dog han av Huf:Feb och enligt den andra av bröstsjuka. Vid sitt frånfälle skall Sven ha varit 66 år gammal. Han överlevdes av sin hustru.

Den vid Svens död upprättade bouppteckningen berättar att Sven vid sin bortgång hade kontanta penningar till ett värde av 7 riksdaler 24 skilling samt en fordran på sonen Magnus, för en del spannmål, om 2 riksdaler och 12 skilling. Vidare finner man föremål av tenn, koppar och järn. Möblerna utgjordes av två skåp och en kista. Bouppteckningen nämner också en vävstol samt ett odugligt väggur samt sängkläder, linne och gångkläder. Djuren omfattade en gammal svart häst, en röd oxe, tre stutar, tre kor, två kvigor, två kalvar, tolv får, två baggar, en get med killing och två svin.

Allt som allt uppgick tillgångarna till drygt 99 riksdaler, varifrån skulder om drygt 31 riksdaler, varför behållningen blev drygt 68 riksdaler. Som jämförelse kan nämnas, att de tre korna tillhopa värderades till 13 riksdaler och 32 skilling.